Efter mångårig kontakt med kennel Betelges så känns det nu tidsmässigt riktigt att satsa på en tikvalp. Att far till kullen är det bruna kraftpaketet Baron Nike Renewal känns mycket bra, en favorithane helt i min smak. Att mor till kullen är den svarta supertiken Virginia Betelges är även det ett spännande val då jag följt Virginia sedan hon föddes.

I juni månad bar det av med flyg, via Wien, till Belgrad där Slobodan mötte upp för en drygt 17 mil lång biltur till hans hemstad. Målet för mig var att välja valp. Jag hade fått mig hemskickat bilder på töserna i kullen redan innan avfärden, men nu var det dags att se kullen "live".

På vägen hem till Slobodan gjorde vi en avstickare in till en uppfödarkollega nämligen kennel Ginga House. Trots att dom inte förvarnats om besöket så hälsades vi hjärtligt välkomna och bjöds på förplägnad av dessa härliga och varmhjärtade människor. Besöket varade i flera timmar då det fanns två valpkullar som tillsammans med sina mödrar Beauty Ginga House och Ginga Sawages strosade runt på gården och gjorde rosenrabatter och annat osäkert. Tiden går fort när man tittar på valpar. Mödrarna var härliga och rejäla tikar som delade vårdnaden om kullarna. Efter att uppfödaren överlämnat lite kort på tikarna bar det av till slutmålet, Betelges A-kull.

Äntligen var vi framme. Hela kvällen gick åt till att vara hos och jämföra valparna, totalt 10 till antalet. Slobodans mor bjöd på starkt turkiskt kaffe, en smak-chock för en thé-drickare som mig. Kvällen avslutades med att vi gick ut och käkade goda serbiska specialiteter på en nyöppnad restaurant.

Dagen efter hämtades jag upp från hotellet och ånyo bar det av till valparna som skulle "special-studeras" än en gång. Tala om att man nästan får ångest när man sitter där och ska välja. Slobodan skulle själv spara en tikvalp men vilken hade han inte bestämt sig för. Nå, efter mitt slutgiltiga val av valp var det så dags att flyga hem. Efter att ha blivit guidad runt i Slobodans hemstad bar det av de 17 milen till flygplatsen igen. Man kunde mycket tydligt se att ett flerårigt krig hade härjat då många hus var helt eller delvis sönderskjutna. På landsbygden kände man sig tillbakaflyttad många decennier i tiden.

Flygresan hem gick bra. Väl hemma började först väntan på att Atlanta skulle flygas upp till Sverige och därefter hela 4 månaders väntan för henne i karantän. Men, nu har hon tagit sina första steg i frihet och många fler ska det bli. Ser man tillbaka så har den långa väntan trots allt gått rätt fort. Det är nu det börjar för Atlanta, ja även för mig och inte minst för Urania som fick en smärre chock när hon tvingades inse att Atlanta faktiskt var vår nya familjemedlem.
Vi hälsar vår Atlanta VÄLKOMMEN…

Atlanta Betelges
(7 m. på bilden)

Atlantas föräldrar Klicka på bilderna för att se dem i normal storlek.